Lyckan att ha ett hus.
Den är inte stor när man håller på att få stopp i avloppet. Igen.
Vi hade spolbilen hit senast i början av sommaren, sen tog min underbara sambo och gjorde slag i saken.
Han grävde upp avloppet från huset fram till tomtgränsen och la nya rör som det var rätt lutning på dessutom för att vi skulle bli av med problemet. Men icket. Vi börjar misstänka eller är ganska säkra på att problemet är i huset någonstans.
Huset är byggt på 50-talet, och därefter byggt ut någon gång i slutet av 80-talet. Förra ägaren ville göra garage under den nya delen av huset, men antagligen fick han inte låna så det täckte garagebygget. Det innebär att vi bara har källare under gamla delen, och nya delen är oinredd + otillgänglig just nu.
Vi har haft planer på att öppna upp, tömma all sand och inreda ett förråd och även bygga garage. Om vi nu måste tömma sanden p.g.a avloppet är det väl lika att slå slag i den saken.
Sambon var lite fundersam på vars allt vatten tog vägen, iom att det inte alltid trängde upp ur avloppen i källaren. Han började fundera på om det kanske gått hål någonstans i nya delen och att vatten trängde upp där.
Men hur gör man för att ta sig in där det inte finns någon dörr? Tur att de gamla källarfönstrena var kvar, bara isolerade från andra sidan.. vilket innebar att de inte gick att bara trycka upp fönstret.
Pang! sa det och så hade sambon krossat ett fönster och kollat in. Men det verkar inte tränga upp vatten där.
Ibland kan hus göra en gråhårig. Sista vändan innan jul när sambon var och jobbade i Norge passade beredaren i pannan att börja läcka. Det märktes när det rann vatten ur påfyllnadsröret till elementen. Tror ni jag blev fundersam när det rinner vatten i pannrummet?
Tur i oturen fick jag snabbt tag på vvs-firman i byn, de kom hit och ordnade med allt. 4 dagar senare kom de och installerade en el-beredare. Som sagt, ibland önskar jag att vi bodde i lägenhet. Men tack och lov är det bara ibland.
